Jag började med att släktforska i slutet av 1970-talet. Jag har i princip kommit så långt ned som det går att komma. Jag har de flesta led ned till gränsen mellan 1600- och 1700-talet. En del andra personer slutar tidigare, på grund av att det finns dåligt med kyrkböcker på den platsen.

Verifiera uppgifterna

Jag är också väldigt noga med att kunna verifiera alla uppgifter jag har och skriver aldrig in en ana om inte jag är helt säker. Jag skulle aldrig "gissa" att jag har rätt. Därför har jag väl också bara hamnat på bönder och torpare. Inga fina anor förekommer här.

Jag läser en hel del sockenstämmoprotokoll för att få reda på hur mina anor levde. Det tycker jag är mycket mer intressant att veta än att nödvändigtvis komma långt tillbaka i tiden.

Släktforskar kurser

Jag kom rätt snart in på att leda släktforskargrupper. Det är väldigt roligt att hjälpa folk igång med att forska. Jag försöker att få deltagarna att vara noggranna och att inte skynda nedåt i sin forskning så fort som möjligt. Det har man glädje av senare. Det är inte alltid jag lyckas med detta. En del har den uppfattningen att det är viktigast med de riktigt gamla anorna. Men de som levde under 1800-talet då? Det är ju deras förtjänst att vi kommer längre ned. Men hur man nu än bedriver sin forskning så tror jag att de flesta får en aha-upplevelse när man sitter och hittar sina rötter. Man får en annan uppfattning om livet nu, om man fördjupar sig i hur man levde förr.

Rekommenderar grundkurs i släktforskning

Nu mer finns det flera olika program till datorn som tillhandahåller kyrkboksmaterialet, så en del personer börjar på egen hand. Jag rekommenderar att man går en grundkurs i släktforskning först. (Finns på de flesta orter) Det är väldigt lätt att man hamnar på "fel" släkt, och hur kul är det att upptäcka efter mycket gjort arbete att man är på fel släkt.