Här kommer lite information om de bygdespel som jag och Marianne Svensson har skrivit manus till, och hembygdsföreningen i Valdshult står som arrangör för.

Bygdespel 2003 Mörkevik

Ett torp söder ut i Valdshults socken heter Mörkevik. Det ligger på en höjd vid Vallsjön. Här startar läsarrörelsen i Valdshult.

Spelet handlade om tre syskon som övertagit torpet av sina föräldrar. En syster är med om väckelsen i Västergötland och tillsammans med syskonen ber de Arvid i Sunnerbo komma och hålla möten. Så blir det och folk samlas.

Bonden i Stora Öjhult som äger marken tycker inte om läsare. Han anser att det räcker om de går på gudstjänsterna i Valdshults kyrka. Med alla medel försöker han få dem att flytta själva. Till slut får han av häradsrätten, rätt att köra ut dem på bar backe. De flyttar till ett torp under Svinhult.

Bonden har en dotter på 17 år som han bestämt ska gifta sig med en rik krympling. De ska bosätta sig på Mörkevik har han bestämt och det blir så. Sara som dottern heter, är stor och stark, och bär sin make när så behövs, till och från kyrkan t ex.

Bygdespel 2004 Snörpen

Majebro ligger på en höjd bara några hundra meter från kyrkan. Här bor en änka och hennes son i en liten backstuga. Sonen Svening har lärt sig till skräddare. Men folket i bygden tycker att han inte klarar av sitt yrke. Han bara snörper ihop kläderna säger de.

Svening har ett gott öga till pigan Elsa. Det blir barn, och Elsa får flytta till fattigstugan. Sen följer det många turer mellan Svening och sockenstämman, för Svening vill inte ta Elsa till hustru trots att han lovat. Ett barn till föds.

Till slut tröttnar sockenstämman och när första sonen är så stor att han kan vara ifrån sin mor, så säljs barnet på auktion till lägst bjudande.

Bygdespel 2005 En orolig historia

Långarydet heter ett torp som ligger norr ut mot gränsen till Stengårdshult.

Det börjar sorgligt med en begravning. Med alla de måsten som ett dödsfall krävde förr i tiden. Det var nödvändigt att se till att allt gjordes på rätt sätt, för annars kunde den döde "gå igen".

Sen följer en tid för änkan Maria med problem att klara livhanken för sig och barnen. Folk flyttar in för att dels få bostad men även för att hjälpa henne. Men se, då protesterar sockenstämman. Inga utsocknes får komma hit utan att kunna försörja sig. (Känns det igen 2008?) De drivs ut.

Så flyttar den minste sonen Gabriel hem igen efter en tid i Västergötland. Det går bra. Men när lantmäteriet sen ska göra laga skifte, säljer Gabriel stället i ett svagt ögonblick, till en bonde.

När änkan Maria också dör, flyttar Gabriel med sin familj till Husbacka.

Bygdespel 2006 Vallsjöbacken

Ett torp söder om Lilla Öjhult hette Vallsjöbacken, numera Vallberget. Historien här handlar om ett fattigt par som förlorat flera barn i rödsoten. De fick dock behålla 6 flickor.

Nu är de gamla och får till sin glädje besök av en av sina döttrar. Hon har med sig Jönköpingsposten och läser för dem om förunderliga ting i världen. Fadern Svening har mest funderingar omkring lokomotiv, och hur de kan fungera. De blir också uppmanade av dottern att komma och ta kort på sig i Jönköping. Modern blir alldeles ifrån sig. Sådana moderniteter.

När modern dör efter några år, sätter socknen ett par från Sjörydet Klara och Johannes till att bo hos Svening. Detta är inte lätt, ty mannen från Sjörydet har lite problem med förståndet. När så båda männen är döda, kan inte Klara reda sig själv. Hon får flytta till fattigstugan.

Bygdespel 2007 Dä ä bröllop på böjda

Att ett bröllop liksom begravning var följt av många måsten, var självklart förr. Det krävdes av bruden att hon visste hur hon skulle göra med både sin klädsel och sitt beteende, för att bli den som styrde i hemmet. Att se till att stå med sin fot lite längre fram än brudgummen i kyrkan, var mycket viktigt t ex.

På ett bröllop hade gästerna med sig "förning" (mat av olika slag) till bröllopshuset. Sen när man blev bjuden till bords så skulle man se till att krusa riktigt rejält. Helst försvinna utomhus, för att värden skulle få gå och leta riktigt. Det ansågs mycket fint. Det skulle även skänkas penninggåva till brudparet. Denna gåva ropades ut högt och klart för att alla skulle veta hur mycket var och en lade.

Som avslut på bröllop eller kalas för övrigt, så serverades gröt. Och gröt förpliktade. Man skulle absolut rimma efter bästa förmåga, vilket kunde leda till både munterhet, men även ilska ibland. Som sig bör på ett riktigt bröllop, så säng-leddes brudparet till slut.

Uppehåll 2008

2008 blev det inget bygdespel på grund av att Teaterstöparna då hade ett eget spel "Ja vi elsker" i augusti.

Bygdespel 2009 Husförhöret

Att behöva gå på husförhör var inte något som folk längtade efter förr. Då skulle prästen förhöra och bedöma hur mycket man kunde av läsning och Luthers katekes, samt om man förstod förklaringarna till detta.

Bönder och torpare tyckte det var mindre viktig kunskap. Vad man måste kunna däremot var hur man brukade jorden, så att man kunde skaffa mat för dagen. Det blev fel i både läsning och förståelsen många gånger. Man hade sin egen tolkning av vad som stod i bibeln. I vilken ordning budorden stod hade väl ingen betydelse, bara man visste att de fanns.

Eller om man säger som drängen Alexander på fråga om 5:te budet " en får inte slå ihjäl nå´n, men ibland måste en ta te nävarna å ge nå´n stryk".

Johannes är inte speciellt intresserad och sitter och slumrar till då och då. Prästen tycker han kan vara mer uppmärksam och fråga: "är Johannes trött"? "Nä, trött ä ja inte, men en kan la bli tji å´ett".

När förhöret var över andades alla ut. Då blev man bjuden på förtäring och samtalet kunde handla om mer viktiga saker, som årets skörd eller kanske om hur sista jakten gått.